Nästa roliga utmaning. Vi fick välja vars en sten, först måla av stenen, och sedan måla av stenen- som en ungdom. När jag tittade på min sten såg jag ingen ungdomsgestalt över huvud taget. Men så småningom så började jag måla efter det intryck stenen gav mig och till slut hade en ung kille målats fram.
Vid första tanken så verkar kanske uppgiften ganska konstig och utan grund, men efterkommande analys var oerhört häftig och överraskande.
Vi fick alla 24 studerande lägga ut våra ungdommar på golvet, sedan skulle vi gruppera dessa efter hur vi trodde att de skulle kunna umgås i skolan. Allt eftersom dessa grupper utformades, ju mer växte våra idivider och deras personligheter fram. När sedan alla grupperna redovisade sina ungdomsgrupper som skapats, och de olika individera i dessa, såg man hur väl man kunde känna igen dem ifrån både den egna skoltiden och VFUn. Det var ingen av våra skapade individer som var lika, men man kunde samtidigt se tydliga karaktärsdrag som avgjorde om de skulle kunna umgås i samma grupper eller ej. Våra erfarenheter, fördommar och fantasi formgav dessa foster och fick för oss i grupperna nästan mänskig form, bara på någon timmas arbete.
Uppgiften gjorde mig mer förstående för den bredd på männiksor som vistas i skolan, deras olika förutsättningar, drömmar och mål. Som lärare tror jag det är oerhört viktigt att kunna se individerna i dessa grupper, och inte enbart se dem som en grupp med samma tankar, känslor och avsikter.
För min egen del så gav denna uppgiften också ljus på människor som på olika vis står utanför våra skolsystem och andra samhällsinrättningar. Jag tror det är vanligt när man möter människor som har problem, att man väljer att se deras brister och ta avstånd. Man skyller på att de ej gjort lika bra val i livet som oss andra, när det egenligen är så mycket mer som spelar in. Både förmågor och förutsättningar, historia och tidigare bemötande, uppväxt och miljö. Lärare eller inte lärare så anser jag att vi alla måste öppna upp våra tankar och inte välja att se bort när vi möter människor med andra karakärsdrag än de vi själva har. Alla möten vi gör påverkar oss själva och dem vi möter. Människan är ett gruppdjur som behöver stöd och gemenskap. Det behöver även dem som hamnat utanför av olika anledningar.
Det finns en bok jag tycker alla gott kan kika i!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar