torsdag

Presentation

Tidigare har det varit intressant för mig att lyfta fram det rent fysiska och köttsligt mänskliga i min tredimensionella del av projektet. Men när jag tänker på det nu så tror jag att jag skall släppa den idèen. Jag har insett att min fascination för att använda hud och kött som material antagligen kvävde mitt syfte med min gestaltning. Istället lämnar jag den delen och koncentrerar mig på andra delar.

Come clarity

Under gårdagens gestaltningsmöte pratade min seminarieledare om huruvida jag har för mycket i mitt projekt eller om jag bör skala av presentationen. Det är svårt att ta ställning till vad som är mest representativ för det jag vill ha sagt. Dock så har hon rätt i att man kan bolla det mot andra och se hur de ser det jag gestaltat. Imorgon får jag kanske mer visshet om hur jag vill göra.

Första steget i gestaltningen var ämnet, vad för konflikt jag ville möta. Nästa blev hur jag skall gestalta den. Det första avstampet var en tanke om att gestalta en miljö, ett rum. Detta utvecklades senare till någon mer svävande bild av det mänskliga psyket. tankarna har handlat om verklighet, människors olika syn på vad som är riktigt och inte. Galenskap och sinnessjukdom kontra verkligheten så som man medicinskt säger är riktigt. De tär en konstig tanke för mig att man kan bestämma vad som är riktigt och inte. För mig är det en konflikt bara huruvida man kan påstå detta eller ej. Om man nu förutsätter att det är så, var går då gränsen och hur/när ramlar man över den?
Jag föreställer mig att alla människors sinnen ser olika ut. Olika tankar och olika verkligheter. så vilka är i slutändan korrekta?

Jag har en förmåga att vidare spinna mina tankar och sen kan det vara svårt för mig att finna punkten jag skall lägga mest vikt vid. Men jag tror att jag har hittat grundfrågan i mina tankar nu, när blir klarhet sinnessjuka?

Det känns skönt att kunna samla projektet i en frågeställning, istället för en hel rymd.

onsdag

Orientering


Jag försöker orientera mig i mitt projekt. Vad är det jag vill säga? Jag har pratat om tankar och vad som är verkligheten under gestaltningstiden, och tror att jag kan skala ner min tankeställning till när är man inte längre "normal" utan "galen"?

jag har två delar i gestaltningsprojektet. En tredimensionell där ajg bygger en form med olika material som skall vara en gestaltning av just vad som är verkligt och vad som är galenskap. Detta har lett till en sorts formfrmställning av en personlighet eller tankevärld/tankesätt.
Utöver det har jag även tagit foton, som jag vill skall visa på balansgången mellan hälsa och sinnessjuka.

När skall man sluta kämpa?

måndag

Jag skall försöka exprimentera med ljud och rörelse. Muskulatur och liv. Känna och se.

Foto av Terje Hellesö jag ramlade på, som gav mig en känsla av en annan möjlig verklighet.

söndag




När man inte riktigt vet var var man är.
När man inte vet vem man är.

Ibland är det svårt att nå verkligheten, att känna att man har kommunikation med det som finns runt omkring. När man byter tillstånd, och byter från en verklighet till en annan, eller hamnar mellan två, kan det vara svårt att veta vilken som var den man började i. Vilken som är den man skall återkomma till. Kan man fastna i en ny verklighet? Hur vandrar man kvar i den gamla världen men med en ny verklighet?

Detta är min konflikt. Vem är man efteråt? var hamnar man efter det att man mött en ny verklighet?

Jag vill blanda det påhittade med det köttsliga. Och gestalta det man hamnar i, blir, möter och känner när man inte vet var man är. Eller vem man är.