Come clarity

Under gårdagens gestaltningsmöte pratade min seminarieledare om huruvida jag har för mycket i mitt projekt eller om jag bör skala av presentationen. Det är svårt att ta ställning till vad som är mest representativ för det jag vill ha sagt. Dock så har hon rätt i att man kan bolla det mot andra och se hur de ser det jag gestaltat. Imorgon får jag kanske mer visshet om hur jag vill göra.

Första steget i gestaltningen var ämnet, vad för konflikt jag ville möta. Nästa blev hur jag skall gestalta den. Det första avstampet var en tanke om att gestalta en miljö, ett rum. Detta utvecklades senare till någon mer svävande bild av det mänskliga psyket. tankarna har handlat om verklighet, människors olika syn på vad som är riktigt och inte. Galenskap och sinnessjukdom kontra verkligheten så som man medicinskt säger är riktigt. De tär en konstig tanke för mig att man kan bestämma vad som är riktigt och inte. För mig är det en konflikt bara huruvida man kan påstå detta eller ej. Om man nu förutsätter att det är så, var går då gränsen och hur/när ramlar man över den?

Jag föreställer mig att alla människors sinnen ser olika ut. Olika tankar och olika verkligheter. så vilka är i slutändan korrekta?

Jag har en förmåga att vidare spinna mina tankar och sen kan det vara svårt för mig att finna punkten jag skall lägga mest vikt vid. Men jag tror att jag har hittat grundfrågan i mina tankar nu, när blir klarhet sinnessjuka?

Det känns skönt att kunna samla projektet i en frågeställning, istället för en hel rymd.